Vilken dag


Härlig tävlingsdag nere i Kronborg idag. Sol och moln och inte farligt mycket blåst (där jag var) gjorde förutsättningarna perfekta!

Efter en bra simning drog Oskar iväg på cykeln och jag bad till gud att allt skulle gå vägen. Vid varvningen på cykeln gled han förbi mig med ett grymt fokus så han varken såg eller hörde mig trots att jag skrek av allt jag bara hade.. 

Nu var det bara ett varv kvar och måtte han komma tillbaka hel och i gott skick. Strax innan växlingen från cyklingen kom en stackars tjej på fel sida vägen och hon tvärbromsade med frambromsen och på en sekund voltade cykeln över henne och hon landade på asfalten med sin haka, riktigt otäckt att se men funktionärer och ambulanspersonal var snabbt på plats och hon va i trygga händer. Strax därefter kraschade en kille då han skulle över ett järnvägsspår och jag hoppas allt gick vägen med även honom trots att kraschen var fruktansvärd. 

Med det inom mig ville jag bara se Oskar på cykeln för att vara säker på att han var okej. När han väl kom farandes på sin värsting hoj så kunde jag äntligen pusta ut och nu var det ”bara” 21km löpning kvar. 

Han höll ett bra och jämt tempo genom hela löpningen och när han väl kom in på upploppet fanns krafter kvar till en spurtkamp som han givetvis vann. 

En stolt flickvän fick äntligen krama om sin Ironman och dagen var fulländad. 

Påvägen hem stannade vi på Mc Donalds och Oskar var mer än nöjd! 

Efter 4st kisspauser för Oskar så var vi sedan äntligen hemma i Växjö igen. 

– Den bästa upplevelsen för inspiration för träning finns på en triathlontävling.

/ M

Ironman Kronborg 70.3


07.00 imorse rullade vi iväg bilarna ifrån Växjö med sikte mot Helsingborg och med färjan över var vi snabbt och smidigt i Helsingör/Kronborg. 

Imorgon är det dags för far och son att tävla i Ironman Kronborg 70.3 och vi hoppas nu på att formen håller i sig och på bra väder här i Kronborg.

I eftermiddags lämnade dem in sina cyklar m.m och där stod jag på andra sidan stängslet och trånade över att jag själv ville vara med. Jag blev så fruktansvärt avundsjuk på alla tjejer som travade in med sina cyklar och bar sina Ironman ryggsäckar på ryggen.. 

Dags att ändra fokuset ifrån mig och på min situation till att vara den bästa supporten imorgon för Micke och Gurra men framförallt allra mest för min Oskar. 

Han är laddad och jag vet att han bara längtar tills startskottet går imorgon. 

Jag vet att han behöver mitt stöd både innan, under och efter tävlingen och jag ska göra allt som står i min makt för att han ska få dem bästa förutsättningarna för att göra en grymt bra tävling imorgon. 

Om jag känner Oskar rätt så kommer han se till så att jag en vacker dag slipper stå utanför stängslet här i Kronborg. 

Innan läggdags blir det till att få i sig lite mat i magen.

Oskar startar 08.30 Startnr: 508

Micke och Gurra startar 09.00

-Det finns dåliga supportrar och så finns det jävligt bra supportrar.

/M 

Bitter


På lördag skulle Oskar och jag kört Stockholm Swimrun tillsammans. Min julklapp från Oskar blev inte som vi hade tänkt oss och nu får jag står vid sidan om och titta på när min ersättare Max och Oskar kör istället. 

Jag är bitter, besviken och väldigt nere just nu när min axel inte visat några särskilda framsteg på senaste tiden. En remiss till en ortoped är tack och lov skickad men det kan dröja innan jag får svar på vad som är felet. 

Hade jag bara haft en överansträngning i axeln så borde jag åtminstone har känt  någon slags förbättring, men nu är min läkare tveksam på den diagnosen och skickar mig vidare. Synd att han inte gjorde det för 3 månader sen…

Testade att gå ett varv runt lagunen vid Växjösjön tidigare idag, jag vet inte vad jag hoppades på, ett under eller mirakel kanske men den turen hade jag inte idag..

Istället kom jag hem med ännu mera värk i axeln och en tår i ögat.

Ibland känns det som om jag aldrig kommer kunna springa eller simma igen.

– Jag är fullständigt vilse i världens största labyrint.

/M

Kvalitetstid


Han drog upp mig från sängen efter en lång skön sovmorgon för ett distanspass.  

Jag visste det skulle bli tufft och jag visste att det skulle bränna ordentligt i benen. 

Medans Oskar körde passet med en låg puls och för honom en lugn distansfart slet jag som ett djur i 4tim och 30min för att kunna hålla rulle på honom.. 

Satan vad han cyklade och jag vet att mina ben inte äns är i närheten av hans cykelben men jag måste ju iallafall försöka. 

Med ett perfekt väder, vacker natur, bra fart på cykeln och med en sambo som jag bara fullständigt avgudar så kan det inte bli bättre kvalitetstid.

De är dessa dagar som jag får nypa mig själv i armen för att inse att jag har verkligen hittat HAN som älskar det jag älskar. 

Livet är så enkelt med min Ironman❤️

– Att känna smärta för något man brinner för är världens bästa smärta. 

/ M

Motvind


I motvind är bara några mil jobbigt, i motvind bränner det mjölksyra i benen konstant och i motvind tränar du psyket till att motivera dig till att ta dig framåt. 

Skön cykling ut till mamma och pappa idag på landet.. Efter grillningen kommer det bli magtungt att cykla in till Växjö igen. 

Då hoppas jag på mindre motvind och pigga ben.

 Vem har sagt att livet skulle vara enkelt? 

/ M

Smärta


Jag trampar just nu vatten i ett alldeles för stort hav. Hur hittar jag viljan och energin till att ta mig in till land? Jag har så svårt att urskilja vilket håll som är närmast och vilket håll som är rätt väg att gå.. 

Vissa tycker att jag är stark som orkar hålla motivationen uppe men dem ser mig inte sen när jag fullständigt rasar innanför våra lägenhetsväggar. 

Igår nådde jag den absolut värsta värken under hela min ”trasiga axel period”. Även ifall jag hade tryckt i mig 3 Iprem så var smärtan outhärdlig. Tårarna rann och det är inte ofta jag känner att jag inte orkar med mig själv.. 

Hade jag mött någon med en yxa på stan i handen så hade jag betalat för att låta personen hugga av mig armen, jag hade gjort vad som bara smärtan försvunnit.

Idag är det bättre och tankarna om yxan är borta men fortfarande är jag ute på djupt vatten och famlar utan några lyckade framsteg. 

– Dagar med smärta är inga meningsfulla dagar. 

/M

Längtan


Så nära men ändå så långt borta.. Jag ville bara hoppa i och känna på känslan när jag få vara fisken i vattnet, bara 25m hade räckt men jag kom inte närmare än såhär igår.

Oskar hade simtest igår och behövde mig vid kanten för tidtagning och coachning för hans 20st intervaller. 

Det är nu över 3 månader sen jag befann mig där i simbanan med min simgrupp 3 dagar i veckan. Jag ber till alla gudar som finns att jag är tillbaka i vattnet till hösten igen. Innan dess får jag hålla mig land. 

En vecka kvar till Växjö Triathlon som skulle varit mitt startskott inför säsongen. TUNGT att stå vid sidan om iår..

Oskar min sambo sa häromkvällen till mig innan vi skulle gå och lägga oss: 

” Marielle, stressa inte.. Det är 2017 som kommer bli vårat år”

Det kom en massa tårar och sen dess har jag försökt banka in den där meningen i huvudet på mig själv.. 

– Jag är bara 27 år gammal, jag kommer hinna göra många Ironmans innan jag blir gammal och grå…

/ M 

överkörd


Ja ni ser rätt, precis såhär ser det ut när jag haft en riktigt dålig dag och behöver muntras upp. Jag är långt ifrån perfekt och även jag har mina laster..

Har varit matt och hängig idag med en tung huvudvärk så jag har befunnit mig i sängen under mitt täcke hela dagen. Har sovit och sovit då jag kännt mig helt överkörd. 

Det känns okej för mig att vara dödstrött och slutkörd efter att ha sprungit ett marathon men att känna sig slutkörd för att inte ha gjort någonting är mer knäckande för mig.. 

Idag sket jag fullständigt i allt jag står för med näringsrik mat.. Idag åt jag precis det jag kände för att äta och vet ni vad? Det var fruktansvärt GOTT och jag ångrar mig inte en enda sekund. 

 Hur ska man kunna göra allt till punkt och prickar varje dag år ut och år in? 

/ M

Status


Min status nuförtiden med min axeln har varit en berg och dalbana utan dess like. Vissa dagar kommer värken och går utan att jag kan se något direkt mönster i det hela. Försöker göra saker som inte påverka den i allt för stora drag för att den ska få vila i lugn och ro. 

Fortfarande är promenader inget jag kan göra men däremot kan jag cykla.. Så jag cykla och cykla och känner knappt någonting under tiden eller efteråt, det är en fantastisk känsla. 

Har ofta värk på morgonen och förmiddagarna då jag legat på axeln under natten. Det är svårt att i sömnen styra mig själv till att inte ligga på min favorit sida..

Det soliga vädret gör mig gladare, positivare och mer motiverad. Har påbörjat en laserbehandling på axeln som förhoppningsvis ska hjälpa mot smärtan. Jag har kört en gång och än så länge känns det faktiskt ganska bra. Vågar dock inte hoppas på för mycket. 

Jag är väldigt tacksam över att Oskar, min sambo står ut med mig vissa dagar när jag känner att allt rasar. Han är otroligt tålmodig, ödmjuk, omtänksam och positiv. 

Jag är sjukskriven några veckor till och nu hoppas jag på att dessa veckor skall visa på en förbättring. 

– Idag hade jag gjort vad som helst för att få springa en liten runda. 

/ M 

En bra dag 


Jag är glad över att jag kan göra åtminstone någonting i konditionsväg trots min instabila axel. Cykling känns förvånansvärt bra då jag kan fixera min axel intill kroppen utan att behöva röra den direkt och då känns allting väldigt bra. 

Jag trampade iväg efter lunch och 4mil senare avslutade jag passet med en lugn fridfull stund i solen. 
Det var längesen jag kände sådan frihet som idag, så längesen jag log inombords när jag bara svepte fram på vägarna och så längesen jag för en gångs skull nästan glömde bort min instabila axel. 

Jag vet inte vad som hände sen.. 

3 timmar senare gick jag med en pizzakartong i famnen, läsken och godispåsen befann sig  i kassen i Oskars hand.. 

Det ska vara gott av leva också 😉 

– Idag var det en bra dag helt enkelt. 

/ M