Vad händer nu?

Inombords vill jag bara skrika ut min frustration, bara lägga mig ner under täcket och stanna där. Men jag vet att det inte skulle hjälpa ett dugg. 

Fram tills idag har jag haft hopp, det hoppet försvann när jag idag besökte den privata kliniken IFK Ortho Center uppe i Göteborg för min axelskada.

Jag togs omhand av en väldigt duktig axelspecialist som visste vad han pratade om. 

Efter ett långt samtal om hela mitt händelseförlopp sedan Februari var det dags för undersökning. Han tittade noggrant igenom hela min rygg och axlar och bad mig göra olika rörlighets tester. 

Vi satte oss ner igen och jag kände hur min dom skulle komma som ett brev på posten. Min axel är väldigt instabil och jag är tydligen också mycket över rörlig i samtliga leder i hela kroppen. Till och med leden i mitt lillfinger var över rörligt.

Det hjälper alltså inte att genomgå en operation..

Det jag behöver är en grym fysioterapeut som lägger upp en rehab för mig i 1-1.5 år framöver och som ständigt övervakar mig och min resa framåt..

När läkaren sedan tittade mig i ögonen och sa, ”Du kan väl bli tävlingscyklist istället Marielle?” Då brast det och de tårar som legat i beredskap bara forsade nerför mina kinder..

Bilresan hem bestod mest av tankar på framtiden och massvis med tårar..

Jag är tom just nu och min axel värker som aldrig förr..

– Jag vet att det finns värre besked i livet att få, men just nu är detta fruktansvärt tungt för mig.

/M

Kommentera