No excuses


Det gäller att ibland tänka till utanför boxen och inte se alla hinder utan att kunna se möjligheterna. 

Desto mer jag har planerat att göra, desto mer planering krävs det för att jag ska få in min träning när man befinner sig på bortaplan.

Det blev en tidig morgon då bilen rullade ner till Karlskrona 07.00 då Oskar skulle skriva tenta mellan 09-14. Vad gör man i en stad som Karlskrona för att slå ihjäl 5h? 

Började med en promenad längs kajen. Sedan googlade jag fram närmsta gym, kom dit, tyvärr inte bemannat under sommaren kl 09. Jag tar upp mobilen igen  och gör ett nytt försök och beger mig mot träningsanläggningen Lok & Motion. Med ett snällt leende kom jag in gratis på en provträning ?

1,5h senare kom jag ut nyduschad med ett fint benpass och corepass avklarat. Tog ytterligare en promenad vid Blekinge Tekniska Högskola, hittade en fin klippa som jag beslag tog. Med sol på näsan njöt jag av ögonblicket. 

När Oskar var klar begav vi oss till Kalmar och på vägen dit stannade vi och åt hemmagjord kycklingsallad med pasta. Mums! 

Väl i Kalmar lämnade vi in Oskars cykel hos Cykelogen som sponsrar honom. Service av cykeln innan Ironman på lördag. 

På Oskars träningsschema stod det löpning och simning så vi åkte till Actic/Äventyrsbadet i Kalmar. Då jag jobbar på Actic i Växjö var det inga problem att komma in och träna (gratis givetvis). 

20min löpning på löpbandet för min del sen svirade vi om till badkläder och dök ner i bassängen. 

Nu påväg hem till Växjö efter att ha stannat på Ikea för kvällsmat ?

Jag fullkomligt älskar sådana här dagar!

– Planering, planering och åter planering

/ M

Livet på landet


Då vi bor mitt i centrala Växjö och har PM och TAK 10m ifrån vår lägenhet bojkottade vi Karl Oskar dagarna iår och flydde ut på landet fredag till söndag.

Helt rätt beslut då vi både kunde sova och träna i lugn och ro utan att bli störda av stans festligheter. 

Lite komiskt då vi skrev till hyresägarna när vi ville ha en lägenhet att vi var två triathleter som hellre föredrog en god natts sömn än ett uteliv. Men det finns givetvis fördelar med att bo mitt i centrum också… Hmm.. Kom inte på någon just nu men men..

Idag blev det iallafall 20min löpning för min del och jag känner att hjärtat är med mig men definitivt inte mina ben. Ett tungt benpass på gymmet i torsdagskväll sitter fortfarande kvar och ni vet ju säkert  att känslan av att springa med två stockar inte är det skönaste.

Dock gav mina nya fina löparskor bra tryck i stegen. Min favoritfärg är lila så ni kan ju bara gissa hur bra dem var då :)

På lördag är det dags för Ironman Kalmar för Oskar så fokus denna veckan bli att se till så han får bra näringsrik mat och mycket sömn så han får dem bästa förutsättningarna. 

Jag är minst lika nervös om inte mer nervös än Oskar inför lördag. Den bästa och absolut roligaste dagen på hela året och tänk då hur ännu mer roligare och fantastiskt det hade varit att få stå på startlinjen.

 En vacker dag är jag det, lovar! 

Om två veckor börjar mitt nya liv..

– Ibland är det meningen att saker och ting sker..

/ M

Regn och rusk


Igår stod det på schemat distans cykling så det var bara att ge sig iväg och hoppas på att vind och regn inte skulle hitta mig.

Nog är jag liten men inte så liten.. 

Testade en ny runda som Oskar tipsade om Gårdsby-Rottne-Åby-Berg-Tolg-Asa-Asaryd-Rottne-Gårdsby. En mycket fin runda om det inte varit för blåsten och  alla regnskurar som träffade mig.

Jag slet som ett djur och innan Asaryd kom en grym backe med både motvind och regn, lilla klingan, minsta växeln och jag stod i princip still.. Fick ställa mig upp för att inte trilla av cykeln och väl uppe visade pulsklockan maxpuls! 

Jag var så trött, så blöt och med en liten känning av smärta i höger knä så kom tårarna när jag hade 5mil kvar.

Vilken jävla dag! När jag väl kom hem skakade mina ben av trötthet och jag stöp som en stock rakt ner i sängen.

2,5h senare vaknar jag och är helt färdig! Det tar på krafterna att trampa i motvind. 

Ny behandling av akupunktur idag för att släppa på värk i axel/nacke. Jag hoppas det hjälper! 

– Vissa dagar cyklar och sover jag bara..

/ M

1 Augusti


I’m back, åtminstone här på bloggen. Har haft en sommar som tills mestadels har bestått utav cykling, cykling och åter cykling. Jag hoppas det har gett mig bättre cykelben och det har definitivt gett mig mer hopp, energi och motivation till att fortsätta kampen framåt. 

Idag 1 Aug var en milstolpe då jag äntligen fick träffa en ortoped på Ljungby lasarett som med största sannolikhet kunde diagnostisera min högra axel till Sekundär Impingement.

Sekundär Impingement innebär en för stor ledkapsel och att det är obalans mellan ledhuvudets rörelse i ledpannan och hur rotatorkuffens muskulatur fungerar. Supra- och infraspinatusmusklerna/senorna klarar inte av att centrera ledhuvudet i ledpannan när deltoideusmuskeln aktiveras. Detta innebär att ledhuvudet åker rakt uppåt mot skulderbladsutskottet och orsakar inklämning, trots att utrymmet mellan ledhuvud och utskott inte är anatomiskt för litet som vid primärt impingement.

Efter 6 månaders förtvivlan och värk la jag all min tillit i läkarens händer och det slutade med att han prickade in en fin liten kortisonspruta med bedövning i inuti slemsäcken inne i axeln. 

Jag hoppas verkligen att det är dags att det vänder till rätt riktning nu framöver men givetvis kommer det tar långt tid om nu detta hjälper.

Han gav mig ett leende innan han gick och det sista han sa till mig var:

”Nu åker du hem och så vill jag du ska börja träna”

Jag trodde inte det var sant men nu vill han jag ska testa att promenera, testa att jogga, testa att simma, testa att köra rörlighetsövningar, testa att köra styrka för överkroppen. 

Givetvis med låg intensitet, låga vikter, korta sträckor osv .. 

I’m not back yet MEN jag kanske har börjat se något ljus längst bort därborta 😉

Jag har lovat mig själv att inte hoppas på för mycket och att lyssna på min kropp hur mycket den verkligen klarar av i början. 

Några timmar senare snörade jag på mig mina löparskor som varit bortplockade från skohyllan sen i Februari och började springa, vilken känsla, vilket lyckorus, vilken frihet att få känna sig som Marielle  Pereyra igen :) 

2km blev det och jag har nog aldrig varit lyckligare.

– Hoppet är det jag levt på och som jag kommer fortsätta hoppas på. 

/ M