Nålar

  
Det finns vissa saker i livet som jag inte äns önskar min värsta fiende ska få uppleva. Dessa små, tunna, långa och fruktansvärt  smärtsamma nålar hoppas jag ska göra min axel bättre.

Tredje gången nu jag fått nålar i infraspinatus som är en muskel i rotatorcuffen som ska hjälpa till att stabilisera axeln. 

Jag har väldigt lätt för att svimma men Henrik som sticker nålar på mig känner mig tillräckligt bra nu så han hinner sluta innan jag är helt borta.. 

I lördags var första gången, sen körde vi även i måndags och idag och kommer fortsätta behandlingen några gånger till. 

Har du aldrig fått nålar inkörda i dig så kommer här en berättelse om hur det går till och känns.. 

Det finns ingen såkallad ”för” massage utan H bara tvättar rent huden där han ska sticka i nålarna sen är allt igång.. 

Nålarna är några cm långa och han helt enkelt trycker in dem igenom huden och in i muskeln och sen ”letar” han genom att köra runt nålen och skruva på nålen och när du minst anar det så träffar han på en punkt som får dig till att vilja ta livet utav dig själv. 

Smärtan är svår att beskriva och i mitt fall känner jag inte äns av att jag har en högerarm.. Jag svettas över hela kroppen och jag försöker tänka bort att han faktiskt har en nål i mig.. 

I de lägena han träffar ”rätt” är smärtan så konstant så det hjälper inte äns att skrika eller gråta.. Din smärtgräns är nådd och du är mer eller mindre i ett vakuum. 

Efter det drar han ut nålen, tvättar huden och förbereder för att sticka in en ny nål, på ett nytt ställe och upprepa proceduren igen.. Du har inget val än att ligga kvar och ta emot smärtan..

Efter 15-20min känner jag fortfarande inte av min arm och det är då han är klar med nålarna och börjar istället massera på det stället nålarna ha satts. Om jag inte uppnådde smärtgränsen med nålarna tidigare uppnår jag det definitivt NU! 

Jag stapplar sedan tafatt ut igenom rummet när jag är klar och jag tackar Henrik för behandlingen fast jag innerst inne absolut inte hade velat genomgå den och så kommer nästa problem.. 

Min högerarm går inte att röra eller lyfta en cm och det kommer ta några timmar innan jag känner att jag har en högerarm igen.. 

Nu ska jag njuta av helgen och förbereda mig på nästa nålbehandling på måndag förmiddag. 

– Ibland gör man vad som helst för att saker och ting ska bli bättre. 

/ M 

Att få bryta ihop

  
Sommaren kommer antagligen inte bli som jag hade tänkt mig. Jag känner en stor frustration och besvikelse och det viktigaste just nu är att min axel bli återställd och det måste få ta den tid det behöver. 

Min vardag är inte sig lik, jag är inte mig lik och min motivation är väldigt långt ifrån mig just nu. 

Mina dagar är långa, alldeles för långa.. 

Vill försöka sätta upp nya mindre mål som är realistiska för mig att klara av, jag behöver en spark i arslet för att tänka om, för att få upp ögonen igen och för att hitta tillbaka till mitt rätta jag. 

Jag vill inte ha tränat 1,5år förgäves, jag vill bibehålla det jag kan och laga det som gått sönder. 

Tankarna är många, känslorna är många och tårarna är många… 

Jag tänker aldrig ge upp, det kanske bara måste ta lite längre tid än vad jag förväntade mig. 

– Jag måste få bryta ihop… För att en vacker dag kunna bita ihop och komma igen. 

/ M

In love

  
  
Vilken dag, vilket väder och vilken cykling.. 

Oskar och jag drog iväg mot Jät efter lunch och då det var första turen ute för oss båda med våra nya cyklar blev det en lugn och behaglig eftermiddag. 

Alltid lite nervöst att ge sig ut då det känns som evigheter sen men efter 2h kändes det helt okej och vi var båda grymt nöjda med våra nya cyklar. 

Det bästa med allt är att när vi kom hem stod det färdiga matlådor i kylskåpet som vi glupskade i oss :) 

Vi har lärt oss av misstagen av att ställa sig och laga mat tillsammans efteråt när båda varit ute och cyklat ett par timmar.. Varför skapa en situation som kan sluta åt helvete? 

Ni ska veta att jag är kär, inte bara i Oskar utan i min nya Specialized Shiv! 

– Jag njuter för att jag fullkomligt älskar triathlon. 

/ M

Specialized shiv

    

Och så kom dagen som jag så länge väntat på.. Här är den, mitt vrålåk inför säsongen 2016! 

Hämtade ut den hos cykelverkstaden efter lite justeringar så nu ska den passa mig perfekt! Det kunde inte blivit en bättre skärtorsdag :) 

Nu håller jag tummarna på lite sol och värme till påskhelgen så jag få ta mig ut på årets premiärtur. 

Efter en rejäl omgång massage på infraspinatus på förmiddagen och lite rehabträning av axeln på eftermiddagen så är det nu äntligen PÅSK! 

Det blir soffan och fotboll resten av kvällen, samtidigt som jag förmodligen kommer ligga och smygtitta på min nya kärlek. Välkommen till familjen Specialized Shiv! 

– Inte varje dag jag köper kärlek för pengar, men idag var det verkligen värt det. 

/ M

En vanlig kväll hemma hos Bergqvist/Pereyra

  
 
Vi lever kanske inte som andra par utan vi håller våran hobby väldigt kär och brinner för att göra det vi båda tycker om allra mest. 

För ni som inte vet så får ni inte tro att det är Oskar som fått in mig på triathlonspåret utan det fanns redan i mitt liv innan jag äns träffade honom. Drömmen om att göra en Ironman har funnits i många år.. 

Ikväll ”slåss” vi om trainern i vardagsrummet och först ut blev Oskar som just nu sitter och kör ett vo2max pass medans jag laddar upp med mellis bredvid i soffan. Så fort han är klar är det dags för mig att köra järnet jag också.. 

Mellan intervallerna puschar jag honom, fixar vatten och dylikt för att hans träning ska bli så bra så möjligt! 

Vi ett team jag och Oskar och jag skulle nog kunna erkänna att vi är ett jäkligt bra team! Oskar skulle aldrig få mig till att få dåligt samvete om jag var iväg och tränade för mycket på gymmet, på cykeln, i simhallen eller i löpspåret.

Vi är väldigt enade om att våran träning prioriteras högst upp på våran lista och jag har aldrig äns tänkt tanken på att försöka hindra honom från ett träningspass. Jag vill ju att han ska träna, jag blir glad om han tränar och jag uppmuntra han till att träna. 

Det blir win win för oss båda! 

Snart dags för mig att byta om och göra mig redo för kvällens cykling. 

– Det gäller att hitta en partner som acceptera det du brinner för, livet blir så otroligt mycket enklare då.

/ M

Jag är jag 

  
Jag trivs bäst med att få vara precis den jag är..

Jag vill helst inte vara och göra som alla andra utan jag vill helst gå min egna väg genom livet. Jag vill göra mina egna misstag och inse själv att det var ett misstag innan någon annan hinner säga det till mig. 

Jag vill kunna göra fel för att inse att jag gjort fel för att sedan kunna be om ursäkt. Jag vill lära mig vad som är rätt för mig och vad jag anser är fel för mig. 

Ibland måste det kännas tungt för att det en vacker dag ska kunna kännas lätt. Jag önskar jag inte kunde se några genvägar utan att jag bara såg den riktiga vägen framför mig. 

Jag är jag och det känns faktiskt bra. 

– För att kunna bli stark måste du en dag har varit svag. 

/ M

5 månader kvar… 

  
Tiden går och dagarna, veckorna bara flyger förbi och för varje dag som går så kommer jag närmare mina mål i sommar. Börja känna mig nervös då min axel fortfarande inte tänker bli vän med mig och nu är det ca 1 1/2 månad sen jag simmade..

Jag får en klump i magen och känner mig väldigt stressad över allting just nu. Jag vill vara förberedd den 20 Aug när jag står på startlinjen och min utveckling i simningen som tanken var jag skulle göra i vår har mer eller mindre lagts på hyllan. 

Jag ville göra allt perfekt med träningen och upplägget men det är så klyschigt som det bruka låta.. Det blir aldrig som man tänkt sig och det blev definitivt inte som jag hade tänkt mig..

Snart 2 månade kvar till Växjö Triathlon som jag hade tänkt ha som startskott för denna säsongen men jag vågar inte ens hoppas på att det ska gå i lås..

Ni som känner mig och träffa mig tycker säkert jag ändå är positivt och kör på så mycket jag bara kan men den som verkligen få se mitt rätta jag är min sambo Oskar som får torka många tårar om kvällarna.. Han peppar mig varje dag, han ser till så jag inte hoppar över någon träning av den träning jag forfarande kan göra och försöker motivera mig till att se positivt på sommaren.

Jag är inte alltid den mest medgörligaste sambon nuförtiden..

En läkartid väntar återigen efter Påsk och då hoppas jag på något bra besked eller någon gnutta hopp på att sommaren går att rädda. 

– Jag hade hoppats på bättre dagar, men dem kanske kommer så småningom..

/M

Godis vs Godis

  
Härom dagen hörde jag att påsken är den tiden på året som vi svenskar äter mest godis, jag som trodde det var julen som var värst..

Detta vansinnigt goda, underbara, beroendeframkallande godis som jag gärna hade ätit alla dagar i veckan om jag bara släppte på alla mina tyglar.. 

Ibland vill jag försöka få mig själv till att tro att godis inte alls är gott och att jag bara vill ha det ”för att”’när det är fredag eller lördag (och söndag).. Men vem försöker jag lura? 

Jag vill gärna stå emot på vardagarna och unna mig ibland på helgerna och vid speciella tillfällen. 

Men vad definiera du som helg? Jag definiera helg som fredag, lördag och söndag.. Och vad menas med speciella tillfällen? Jag skulle kunna hitta på ett speciellt tillfälle varje dag om jag bara ansträngde mig bara för att få äta godis.. 

I min och Oskars värld låter det såhär: ”När man är sjuk så får man äta vad man vill inklusive godis” 

Ett tips om du på kvällen börjar bli sötsugen är att GÅ OCH BORSTA TÄNDERNA! Även ifall klockan bara är 19 så gör det! 

Godis för mig är det absolut bästa och värsta som finns.

/ M

Våren

  
Den ger mig energi, värme och ett hopp om sommaren. Dagarna känns längre och  den tar mig ut i naturen. Motivationen till att träna blir starkare och ju mindre kläder jag behöver ta på mig desto bättre känns det.. 

Så fort skuggan kommer blir jag påmind om den iskalla vinden, kylan mot kinderna och om mina frusna händer. 

Varje år känns likadant, varje år längtar jag tills dagarna med dem första vårtecknena. Jag blir glad, jag blir lycklig och livet känns plötsligt så mycket enklare. 

Trots det vill jag inte sluta tända värmeljusen, eller dricka mitt goda te och krypa upp i soffan med en filt och med min fårskinnstofflor på fötterna. 

Jag hamnar i ett vägskäl och vet tillslut inte vart jag gå, ska jag gå mot våren eller vill jag vända tillbaka till vinterns kyliga istappar? 

Skönt att slippa fundera, tänka och analysera för det är inte upp till mig att välja.. Det blir den årstid det bli hur mycket jag än önskar något annat.

Vissa val i livet rå du aldrig för utan du bara följer med som en hemmagjord barkbåt i skogsbäcken..

– Ibland kanske jag fundera för mycket på saker och ting som jag ändå inte kan styra över.. 

/ M

Den eviga väntan..

  
Den är beställd, packad och skickad och jag går bara och väntar på den.. Den ska vara svart och den ska definitivt vara snabb..

Äntligen har jag hittat mitt nya vrålåk inför säsongen 2016, ni ska få se den så fort jag har fått hem den och byggt ihop den, eller det sistnämnda får jag nog låta Oskar sköta.. 

Just nu är det mycket cykelsnack hemma då Oskar behandlar sin nya sponsor cykel som om den vore en bebis. Varje morgon och kväll ska han klappa den fint på ramen och säga snälla saker till den.. Han vill gärna jag ska titta på den också hela tiden men den hänger som sagt på väggen i hallen och det går inte att undgå den direkt.. 

Vem vet, jag kanske inte ska säga för mycket.. Jag kanske bli likadan när jag fått min :) 

Kvällen bjöd på ett riktigt rejält spinningpass på Actic och återigen så är det alltid lika inspirerande att cykla skiten ur mina fantastiska kunder som jag har framför mig. Ibland tänker dem nog inte äns på att dem gör hela jobbet själva 😉

Nu är Oskar på simträningen så äntligen få man en lugn stund i soffan hemma själv.. Inte ofta vi två är ifrån varandra och det hinner ta mindre än en timme tills jag bli uttråkad på att vara utan honom.. 

– Ge dig själv en ärlig chans till att försöka… innan du ger upp.

/ M