Mot nya mål..

  
För lite mer än två veckor sedan, den 16 augusti satt jag och min sambo Oskar klistrade vid varsin dator kl 15.59. Och helt plötsligt blev klockan 16.00 och det bara rasslade till i våra fingrar över tangentborden. 

Efter dryga 5min satt jag och tittade på bekräftelse knappen och jag vände blicken mot Oskar och sa ”Är du verkligen säker på att jag kommer klara Ironman Kalmar 2016?” 

Han log mot mig och sa ”Det klart du kommer klara det, jag kommer finnas under hela resans gång vid din sida”.

POOOFFF så försvann nästan 5000:- från mitt konto och jag var anmäld. 

20 Augusti 2016 hoppas jag innerligt att jag tar mig över mållinjen på ett eller annat sätt. 

Mitt nya långsiktiga mål är satt. Nu väntar delmål längs vägen och ofantligt mycket träningstimmar och kolossalt mycket mat till min mage dem kommande 12 månaderna. 

Motivationen en regning måndagkväll är förvånansvärt stor trots att jag troligtvis vissa dagar/perioder kommer halvt om halvt ångra min anmälan. Snål som jag är hoppas jag kunna utnyttja de X antal timmar som jag nu betalat för. 

– Våga sikta högt, våga utmana dig

/ M

6 dagar 

   

 
Jag tog ett för stort steg ut på klippan och jag föll. Under fallet for tusen tankar igenom mitt huvud och jag insåg att agerar jag inte tillräckligt snabbt nu så hamnar jag snart långt nere på bottnen. 

Jag försökte se lösningar, försökte förtränga vad som just höll på att hända och jag försökte kämpa emot utan något resultat. Jag föll helt handlöst neråt iallafall. 

Jag trodde att mitt steg ut på klippan var stabilt, var tillräcklig långt, tillräckligt säkert men jag missbedömde det totalt. 
Det är av misstagen du lär dig, det är av misstagen du tänker igenom saker och ting en gång extra och det är av misstagen som du en vacker dag kommer ut starkare än förut. 

Drömmen gjorde mig blind, drömmen gjorde mig stark och modig och när verkligheten i drömmen sedan kom mitt framför ögonen på mig slogs min dröm sönder i tusentals spillror. 

Jag lyssnade på min kropp och den sa åt mig till att ta ett steg tillbaka, den bad mig att fly bort från allting och att jag skulle försöka hitta vägen hem igen. 

Jag var vilsen i en stor labyrint som inte hade några vägar ut. Jag var fast, jag var ensam och att hitta vägen hem kändes nästintill omöjligt.

Det absolut bästa beslutet jag tagit någongång i mitt liv var beslutet om att åka hem. Hem till min familj, hem till mina vänner och hem till trygga Växjö. 


– Det är ingen som tackar dig i efterhand för att du plågade dig själv 

/M

3 sekunder

  
Det var så långt tid det tog för mig att älska Playitas. Alla möjligheterna som jag önskar finns verkligen här. 
Min första flygresa på egen hand gick som planerat väldigt bra och en mycket snäll kollega till mig vid namn Dorota som kommer från Polen hämtade mig och mitt lass med bagage på flygplatsen och körde mig till Playitas. Hon visade mig runt och presenterade mig för alla och visade tillslut vart jag skulle bo. Vi som jobbar på anläggningen får bo på ett ställe som kallas vivienda och här bor jag nu tillsammans med en tjej från Tyskland som heter Christina. Vi har varsitt sovrum och så delar vi på kök och toalett.

Efter en lång dag som började med uppstigning kl 01.10 i Växjö natten till lördagen till att nästan 20tim senare befinna sig på Playitas känns både häftig och läskigt. 

Jag fick faktiskt nypa mig själv i armen imorse när jag vaknade då jag inte riktigt förstod vart jag var och framförallt vart Oskar var. Det var inte det enklaste att ta farväl från honom igår. Kärlek gör ibland fruktansvärt ont. 

Nu längtar jag tills det har gått någon vecka/veckor så jag har fått komma in i jobbet, hittat en lägenhet till mig och Oskar och givetvis att han då flyttat ner till mig så vi kan börja vårt nya liv tillsammans. 

Jag lever, jag andas och jag älskar detta stället samtidigt som jag inombords är i ett helt kaosartat tillstånd. 

– Det är i jobbiga stunder du kommer ut starkare än någonsin 

/ M

Hejdå

  
Nu börjar mitt nya äventyr, mitt nya liv, min nya vardag och mitt mål mot Ironman Kalmar 2016. 

Ni är varmt välkomna på att följa med på denna resa. 

– Att våga är det första steget mot dina mål

/M

Min bästa vän

  
Om ni tyckte min cykel innan var liten så skulle ni få se den nu. Nu ligger den nerbäddad som ett litet spädbarn fullt med mjuk härlig bubbelplast runt omkring sig och bara väntar på att få bli omhändertagen och monterad för att ge sig ut i de blåsiga bergen på Fuerteventura. 

Hjulen vilar efter min Ironman 70,3 så fint i väskan och även dem behöver en ordentlig återhämtning. Även min sadel som har nöts av min lilla rumpa är överlycklig över att få andas så kallad frisk luft igen.

Sen får vi absolut inte glömma mitt vackra styre som hjälpte mig navigera i hela 90km och som inte en enda gång sa emot min vilja, det klart du ska få tid för att slappna av. 

Det gäller att visa kärlek och omtanke till allt kärt du har runt omkring dig. Förr eller senare får du kärlek tillbaka och då kan det handla om liv och död. 

Med dig kommer jag framåt snabbare, dock inte alltid säkrare. Med dig i medvind är jag snabbare än blixten och med dig i motvind vill jag ibland tro att du övergivet mig. Du står där alltid och väntar på mig när jag behöver dig och du gnäller inte när det är dåligt väder. Du växlar så fint för mig när mjölksyran börjat krypa sig på. 

Jag har dig kär på så många sätt. Nu ska du och jag ut på äventyr och jag hoppas vi kommer fram i ett helt paket både du och jag. 

– Var rädd om det käraste du äger

/ M 

AIM’N

  
Inte ofta jag tjuter av glädje när jag öppnar luckan till våran postbox men idag blev det ett YES när jag såg paketet från Aim’n. 

Aim’n är ett fantastiskt och superfint märke som idag gör träningskläder m.m i otroligt häftiga färger. Har fått äran att bli sponsrad av dem och visa upp deras grymma kläder på Playitas. Jag tackar Aim’n så väldigt mycket för detta. Jag vet att jag kommer älska att svettas och träna skiten ur mig i kläderna. 

Nu längtar jag bara mer och mer tills jag få börja mitt nya liv långt långt härifrån. 

Bli du sugen på att se mer av Aim’ns kollektion så besök gärna deras hemsida aimn.se

Nu måste jag grottar ner mig igen i all packning och hoppas på att resväskan rymmer några mer nikeskor. 

– Att få längta till något som du älskar är en underbar känsla 

/ M

Måndagar

  

  
Jag gillar måndagar, enligt mig är det faktiskt en ganska bra dag i veckan. Jag kan lägga veckans träning bakom mig och blicka framåt. En måndag för mig är alltid en nystart där jag fortfarande kan planera och strukturera upp veckan som jag har framför mig. 
Jag är alltid väldigt utvilad efter helgen och oftast är maten redan inhandlad och färdiglagad. Så på måndagar efter jobbet behöver jag bara fokusera på att träna. Dock får även jag prioritera bort träningen denna måndag då mycket ska fixas med inför flytten till Playitas på lördag. 

I förmiddags var jag med i radion på P4 Kronoberg och pratade om enkla tips på hur du kommer tillbaka till träningen och kosten igen efter semestern. Missade ni sändningen kl 10.00 så kan du lyssna på den i efterhand här: 

www.sverigesradio.se/sida/avsnitt/596458?programid=2160

Nu har min nedräkning börjat…

– Bestäm dig för att måndagar är din dag

/ M

En vecka..

  
Nu är det bara en vecka kvar tills jag flyttar ner till Playitas på Fuerteventura. Och JA, jag är fruktansvärt nervös, orolig och lite smått stressad över att det snart är dags att lämna min trygga vardag i Växjö. Men samtidigt så är jag så otroligt laddad och förväntansfull på mitt nya liv framöver. Har försökt hålla på packningen så länge så möjligt men nu är det snart dags att stuva ner mitt liv i en resväska och förbereda mig på vad som komma skall. 

Har haft endel mardrömmar den senaste veckan om att jag blir kidnappad påvägen ner och skickas till Asien och där blir jag såld som sexslav och ingen får någonsin veta vart jag tog vägen. Som ni kanske förstår så har jag aldrig flugit själv och är väldigt nervös inför detta. 

Jag tycker det är väldigt fascinerande att jag på ett sätt går runt nu innan flytten och oroa mig samtidigt som jag på ett sätt bara längtar tills jag får komma iväg. Jag ger mig helt frivilligt in i denna utmaning och detta äventyr för någonstans inom mig så brinner jag för detta. Jag vill gärna ha kontroll och struktur på min tillvaro men de gånger jag går utan för min ”comfort zon” dvs min bekvämliga och trygga miljö så är det som mest jag utvecklas.

Livet kan ge mig så mycket, så varför blunda för det? 

– Att ta ett steg framåt kan få dig till att se så mycket mer

/ M

Våga tro..

  

 I julas var det första gången någon annan än jag själv som satte upp mina mål då Oskar gav mig startplatsen till Ironman 70,3 i Gdynia. Just då var jag mest chockad och trodde knappt att det var sant, men ju längre månaderna gick desto mer älskade jag min målsättning. 

Att någon annan fick sätta och bestämma hur högt min ribba skulle ligga var jag lite tveksam till en början men på något sätt var det lättare att tro på att jag skulle klara det om någon annan redan trodde på mig. Jag vet att Oskar aldrig hade gett mig den där startplatsen ifall han inte trodde jag skulle komma över mållinjen. 

För det mesta har jag varit väldigt positiv till all träning under dessa månaderna men visst fanns det vissa pass som jag rent av hatade mer än andra. 

Speciellt dem första simpassen i somras som skulle göras i Växjösjön. Från att jag satte mig i bilen till att vi parkerade bilen vid Kampen så sa jag aldrig ett enda ett ord, jag försökte komma på så många ursäkter jag bara kunde för att slippa hoppa i det kalla, äckliga, blöta vattnet. 

Det kunde vara allt från huvudvärk, magont, att våtdräkten var sönder, att jag glömt simglasögonen hemma och liknande. När vi parkerat satt jag alltid kvar i bilen och vägrade gå ut för att jag hade absolut ingen motivation. 

1tim senare klev jag oftast upp på bryggan vid Växjösjön och var så glad, så nöjd och så lycklig över att jag tränat.

Utan Oskar hade jag aldrig gjort dem där simpassen i Växjösjön och utan mig hade Oskar aldrig satt sin fot på gymmet i vintras. 

– Om du inte tro på dig själv, så  finns det alltid någon annan som gör det.

/ M

Jaha…

  
Att jag kan känna mig så tom inom mig som jag gör såhär några dagar efter att ha nått mitt mål som jag strävat efter så länge känns väldigt konstigt.. I måndagskväll när jag och Oskar låg i soffan och var allmänt slitna och trötta så bara säger Oskar rätt ut i tystnaden ”Jaha….” Och det var precis som om han la orden i munnen på mig för det var precis det ordet jag hade sökt efter hela dagen men inte funnit. 

Allt mitt fokus, all min träning, all min kost som jag under flera månader försökt sköta för att min kropp skulle få den bästa förutsättningen för att klara av en Ironman 70,3 känns nu helt bortblåst.

Nu har jag en vecka fri från all träning och är det något jag alltid varit dålig på så är det att vila men nu känns det så fantastiskt skönt att bara vara ledig. 

Nu har jag ju hur mycket tid som helst över till att göra annat. Och helt ärligt är jag inte det minsta sugen på att varken simma, cykla eller springa. 

Men jag vet att det kommer inte dröja många dagar till innan jag börjar klättra på väggarna hemma i lägenheten, och redan lagt upp en ny träningsplan med nya mål och delmål, men just i detta nu njuter jag som bara den över att inte behöva göra något ansträngande. 

– Det finns dagar då du hatar det du älskar 

/ M